Ätstörningar

Exakt vad som orsakar ätstörningar är inte klarlagt. Det är sannolikt både biologiska, psykologiska och kulturella faktorer som har betydelse.

Ätstörningar kan utvecklas oavsett kroppsform och i alla åldrar. Det förekommer hos både kvinnor och män, men är vanligare hos kvinnor. Problemen startar ofta i tonåren eller ung vuxen ålder.

Även om orsaken bakom ätstörningar inte är helt klarlagd finns saker som kan öka risken att drabbas. Här är några exempel:

• Ärftlighet. Att du har en förälder eller ett syskon med ätstörning

• Psykisk ohälsa. Många som drabbats av ätstörningar mår samtidigt dåligt på flera sätt. Det är vanligt att samtidigt ha ångest, depression, OCD (tvångssyndrom), adhd, eller borderline personlighetssyndrom.

• Bantning och självssvält. Bantning ökar risken för ätstörning. Det är vanligt att ätstörningar börjar i samband med en snabb viktminskning, som sedan övergår till ett behov av att fortsätta kontrollera kroppen.

• Stressande livshändelser. Stora förändringar kan trigga ätstörningar, även sådana förändringar som är positiva, som att flytta hemifrån, börja studera eller starta ett nytt jobb. Likaså kan påfrestande händelser spela in, som uppbrott från relationer, familjeproblem eller missbruksproblem.

• Osunda skönhetsideal.

• Maktlöshet. En känsla av maktlöshet i andra situationer i livet, kan trigga en vilja att åtminstone kunna kontrollera kroppen och ätandet.

Symtomen vid ätstörning varierar beroende på vilken typ av ätstörning det handlar om. Här är några vanliga tecken på ätstörning:

• Att tankar om mat, utseende, kropp och vikt upptar en stor del av din tid.

• Att du gärna hoppar över måltider och hittar på ursäkter för att slippa äta med andra.

• Att du ofta äter för att döva jobbiga känslor, till exempel stress, oro eller sorg.

• Att du äter stora mängder godis och onyttig mat när du är ensam, även om du inte är hungrig.

• Att du skäms om du får i dig för mycket mat.

• Att du gör dig av med det du ätit om du tycker att du fått i dig för mycket, till exempel kräks eller tar laxermedel.

• Att du har mycket regler kring vad du får äta, och känner ångest om du bryter mot dem.

• Att du tror att livet kommer vara bättre om du blir smalare.

• Att du känner dig kritisk till din kropp.

Vid ätstörning hos barn i yngre åldrar är det vanligt med symtom som till exempel att barnet

• är ointresserat av mat och att äta

• tycker att maten är obehaglig på grund av till exempel färgen eller konsistensen

• inte vill äta på grund av oro för att få ont i magen eller kräkas.

Det är svårt att bli frisk från ätstörning på egen hand, och det är många gånger också svårt att se behovet av att få vård på egen hand. Därför har närstående en viktig roll. Även om personen själv inte är redo att se problemen, kan närstående försiktigt uttrycka en oro, ställa frågor och visa en vilja att lyssna.

Ätstörningar kan utvecklas gradvis över längre tid eller komma snabbt. Det är vanligt att den som har en ätstörning försöker dölja sina problem. Här nedan är några varningstecken att vara uppmärksam på, särskilt om flera av dem stämmer in.

Att personen

• ofta hoppar över måltider eller har ursäkter för att inte äta

• ändrat matvanor till en mycket restriktiv kost

• har ett överdrivet stort fokus på hälsosam mat

• hellre lagar sin egen mat och undviker gemensamma måltider

• drar sig undan från sociala aktiviteter

• ofta pratar om att känna sig tjock och vilja gå ner i vikt

• snabbt har tappat vikt och har stort fokus på viktminskningen

• börjat träna mer intensivt

• har blivit mer frusen och känslig för kyla

• ibland äter väldigt mycket godis och onyttig mat

• använder laxermedel eller preparat som ska ge viktminskning

• ofta lämnar matbordet under måltiden (eller precis efter) för att gå på toaletten

• uttrycker sig negativt om sig själv och sina matvanor

• äter i smyg.

Det finns flera olika typer av ätstörningar, och det är också vanligt att ha en kombination av olika ätstörningar samtidigt. Här är exempel på vanliga ätstörningar:

• Anorexi (anorexia nervosa). Är en potentiellt livshotande sjukdom som kännetecknas av att du har en mycket strikt diet, fastar eller svälter dig, vilket gör att du får en skadligt låg vikt. Personer med anorexi tror att kroppen är större än den är och uppfattar sig själva som överviktiga. Läs mer om anorexi här.

• Bulimi. En ätstörning som innebär hetsätning varvat med självsvält. Precis som vid anorexi upptar tankar om mat och vikt stor del av tiden, och det är vanligt att vara rädd för att gå upp i vikt. Läs mer om bulimi här.

• Hetsätningsstörning (BED, Binge Eating Disorder). Innebär att du i perioder tappar kontrollen över ditt ätande och äter stora mängder mat på kort tid, även om du inte är hungrig, som kallas hetsätning eller binge eating på engelska. Efteråt kan du få skamkänslor och ångest, men försöker inte kompensera genom att framkalla kräkning eller träna överdrivet hårt. Hetsätning kan på sikt leda till övervikt, men du kan också vara normalviktig.

• Ortorexi är ett begrepp som ofta används för att beskriva ett överdrivet fokus på nyttig mat, ofta i kombination med överdriven träning. Läs mer om ortorexi här.

• Atypisk anorexi. Innebär att du har alla tecken på anorexi men inte är underviktig. Ingår i en kategori som heter ”andra specificerade ätstörningar”.

• Självrensning. Ingår också i kategorin ”andra specificerade ätstörningar”. Innebär att du regelbundet gör dig av med det du ätit, till exempel genom att framkalla kräkning, men utan att du har hetsätit.

• Undvikande eller restriktiv ätstörning (ARFID). En ätstörning som innebär att du bara äter ett fåtal maträtter och råvaror och undviker allt annat. Det är inte kopplat till bantning eller fixering vid kroppsvikt, utan styrs av en ovilja mot mat och dryck av andra orsaker. Maten kan till exempel upplevas motbjudande eller obehaglig. Kallas även för selektiv ätstörning och är vanligast hos barn, men kan förekomma i alla åldrar.

Vid ätstörningar finns behandling av olika slag som kan hjälpa. Behandlingen anpassas utifrån individuella behov och vilken sorts ätstörning det gäller. Det är vanligt att få hjälp i form av psykoterapi, och det finns flera varianter av terapi som används, till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) eller familjeterapi speciellt utformad för ätstörningar. Att få kunskap om hur ätstörningar fungerar och påverkar dig ingår också ofta, så kallad psykopedagogik.

Ju tidigare du får hjälp, desto lättare är det att bli bra igen. Samtidigt är det vanligt att känna blandade känslor inför att få hjälp vid ätstörningar, och det kan göra att det drar ut på tiden innan du söker vård.

Ibland kan det vara nödvändigt att bli inlagd på sjukhus en period, till exempel om kroppen farit mycket illa av sjukdomen. I andra fall kan dagvård vara ett bra alternativ, då du får behandling i grupp några timmar varje dag i några månader.

Om du har beteenden kring mat som du inte mår bra av bör du söka hjälp. Det är svårt att få bukt med ätstörningar på egen hand. Ju tidigare du söker hjälp, desto lättare är det att göra de förändringar som krävs för att du ska må bra igen.

Det finns inget sätt som garanterat kan förebygga ätstörningar, men det finns saker du kan tänka på för att hjälpa ditt barn (och andra i omgivningen) att få en sund inställning till mat och ätande:

• Undvik bantning och strikta dieter. Att äta bra och balanserade måltider tillsammans lägger grunden för att utveckla en sund inställning till mat. Om du som förälder hoppar över måltider eller i perioder går på strikta dieter kan det istället skapa en osäkerhet kring vad som är rätt att äta och inte.

• Var snäll mot din egen kropp. Prata inte om vikt, och undvik att klanka ner på din egen kropp. Äg ditt unika utseende med stolthet så visar du hur det går till.

• Recensera inte utseenden. Undvik att prata om andras kroppar, hur de ser ut eller om de gått upp eller ner i vikt. Även positiva kommentarer blir en vink om att vissa utseenden är bättre och andra sämre. Uttryck aktivt att kroppar ser ut på olika sätt, och att det är så det ska vara.

• Prata med ditt barn. Även om du agerar som en god förebild finns massor av websidor och forum som sprider osunda ideal. Håll öronen öppna och prata om det som dyker upp, så att barnet får hjälp att tolka och nyansera intrycken.

• Var uppmärksam. Försök ha koll på barnets värld, och hur snacket går mellan kompisarna. Om du märker tecken på kroppshat eller vikthets, se till att fånga det direkt och prata om det.

Om du tror att du eller en närstående har en ätstörning ska du söka vård så snart som möjligt.

Om du tror att du själv eller en närstående kan ha en ätstörning bör du utredas inom den fysiska vården. Om du är under 18 år kan du söka vård på en vårdcentral, en ungdomsmottagning eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. Om du är över 18 år kan du söka hjälp på en vårdcentral, en psykiatrisk mottagning, eller en ungdomsmottagning om du är under 25 år.

Doktor.se har fysiska vårdcentraler på ett flertal orter.