Skelning hos barn

Skelning kan bero på många saker, men i de flesta fall är orsaken inte känd. Möjliga orsaker till skelning är

• ärftlighet, därför kontrolleras synen på syskon till det barn som skelar

• brytningfel, till exempel synnedsättning eller översynthet

• förlamning i flera av ögats muskler

• bakomliggande skada eller ögonsjukdom, till exempel ärr på näthinnan, en infektion eller tumör (sällsynt orsak).

Problemet med skelning är inte att ögonen riktas åt olika håll, utan att hjärnan får två olika synintryck som inte går att koppla ihop till en bild. För att slippa se dubbelt struntar hjärnan i den ena bilden, och använder bara synintryck från ena ögat. Det leder till att den del av hjärnan som tar hand om synintrycken inte tränas på rätt sätt. För att syncentrum ska utvecklas normalt krävs skarpa och samstämmiga synintryck från båda ögonen. Det här går att träna upp fram till tio års ålder, därefter är det svårt att påverka förlorad synutveckling.

Skelning ger symtom som

• att ögonen inte riktas åt samma håll, utan ena ögat vandrar inåt eller utåt. Det kan vara samma öga som skelar hela tiden, eller så kan skelningen växla mellan ögonen.

• att ögonen inte samarbetar

• sämre avståndsbedömning, eftersom djupseendet påverkas

• att barnet kisar med ena ögat, eller sluter ena ögat, särskilt vid trötthet
  dubbelseende.

Dold skelning är när skelningen bara syns ibland, till exempel att ögonen glider isär eller ihop vid trötthet. Ögonmusklerna kan med ansträngning riktas åt samma håll, men när barnet blir trött syns skelningen tydligt. Det kallas även för latent skelning. Det kan ge andra symtom som

• huvudvärk

• trötta ögon

• dubbelseende.

Det är vanligt att nyfödda skelar av och till. Det beror på att synen inte är helt utvecklad vid födseln. Det rättar till sig när barnet växer, och vid tre till fyra månaders ålder brukar skelningen försvinna. Om den inte gör det är det bra att kolla upp med BVC.

Det är viktigt att upptäcka och behandla skelning tidigt för att motverka bestående synnedsättning. Ju tidigare upptäckt, desto lättare är skelningen att behandla. Även skelning som är så liten att den knappt syns är viktig att behandla, eftersom hjärnan annars kopplar bort synintrycken från det svagare ögat även fast skelningen är liten.
Behandlingen vid skelning går ut på att se till att båda ögonen används. Genom att tvinga barnet att använda det skelande ögat stimuleras hjärnan så att synutvecklingen kommer igång även på det svagare ögat. Det kan ske genom att använda glasögon eller en lapp för ögat, beroende på vad som är orsaken till skelningen:

• Glasögon används för barn som har brytningsfel, till exempel närsynthet, översynthet eller astigmatism.

• Lapp för ögat är ett sätt att träna upp ett öga som av någon anledning har blivit svagare och har sämre syn än det andra. Lappen sätts på det öga som ser bäst, och får sitta några timmar om dygnet.

Ibland kan det behövas en operation för att få ett skelande öga rakare. Varje öga har sex muskler som samverkar för att röra ögat på rätt sätt. Under operationen förstärks respektive försvagas musklernas fästen så att ögonen riktas åt samma håll.

Kontakta din barnavårdscentral (BVC) om något av följande stämmer in på ditt barn:

• Barnet är över tre månader gammalt och skelar hela tiden

• Barnet är över sex månader gammalt och skelar då och då.

Doktor.se har barnavårdscentraler på ett flertal orter som du kan vända dig till.