)
Hej! En elev i min sons skola har drabbats av coronaviruset. Nu är min son jätteorolig. Han är ganska orolig av sig i vanliga fall, men efter det här har det verkligen skenat iväg. Hur skulle du hantera situationen? Jag tycker själv det är jobbigt men det vill jag inte visa för honom.
Hälsningar, Karolina
Gina Almegård, psykolog på Doktor.se:
Hej Karolina! Börja med att hjälpa din son att sätta ord på vad han känner. Det är viktigt att lyssna och ta hans rädslor på allvar, även de som kanske är överdrivna eller orealistiska. Sen kan du tillsammans med din son sortera och strukturera i innehållet – en del orosmoment kan säkert lyftas bort genom att ni pratar igenom dem, medan andra troligtvis kvarstår. Det behöver inte vara fel att erkänna för sitt barn att man själv är orolig, barn är skickliga på att läsa av sin omgivning och i ett sådant här läge är det mer skadligt för barnets tillit att uppleva att föräldern sänder ut dubbla budskap. Det är dock extremt viktigt att man bibehåller beskyddararollen gentemot barnet. Barnet behöver känna att du som förälder ansvarar för situationen, och att han eller hon kan luta sig mot dig.
Det skulle kunna låta såhär:
”Jag förstår att du är rädd för att bli smittad, det är jag också. Men jag ska se till att vi gör allt för att det inte ska hända. Det finns mycket man kan göra för att undvika smitta, och jag ska lära dig allt du behöver veta. Och OM det ändå skulle hända, kommer vi hantera det tillsammans – jag ska förbereda så vi vet precis vad vi ska göra om vi blir sjuka.”
Ge sedan barnet uppgifter som syftar till att undvika smitta. Det är enklare att hantera oro om man känner att man själv kan påverka. Lär därför barnet hur en riktig handtvätt ska gå till (hur länge, hur mycket tvål, hur man tvättar mellan fingrarna, hur mangnuggar naglarna – gå igenom alla moment, det finns en psykologisk poäng i att det sker i flera steg). Visabarnet hur man ska hosta i armvecket.
Visa hur man kan hälsa på sina vänner på nya sätt, så att kroppskontakt undviks (och förklara varför man bör göra så). Alla dessa handlingar ger barnet en ökad känsla av kontroll vilket minskar oron, förutsatt att de presenteras på ett pedagogiskt och tydligt vis.
Barn tycker om att få uppgifter, att känna sig delaktiga. Tänk också på att själv inte bidra till onödig ryktesspridning när det gäller viruset och smittspridningen. Håll diskussionerna hemma och på nätet faktabaserade och sakliga, även små barn har öron och ögon. Var uppmärksam på att ditt barn kan få information från många olika håll, och att sanningshalten i den kan variera. Följ upp kontinuerligt genom att fråga barnet om denne hört eller tänkt något nytt sedan ni talades vid senast.